När jag tänker på camping  så kommer jag på mig själv med att jag sitter  och småler. Känslan att planera en resa är lika underbar  som en vacker solnedgång. När färgerna är så där otroligt vackra att jag vet att imorgon  måste bli en bra dag. Planerandet känns så pirrigt bra att jag vet att det här blir roligt. Jag mår bra!

 Borta är alla resor med tre barn som frågar ”är vi framme snart” eller ”är det långt kvar”. Borta är alla svettdroppar i pannan när jag stressar runt och packar allt för alla. Borta är irritationen över att vägskyltarna inte är överrens med gps:en. Borta är kampen med förtältet i mörkret kvällen vi kom fram sent. Borta är att komma till husvagnen för att upptäcka att det blåst och regnat så mycket att tomten ser ut som en naturkatastrof.

Känslan att planera vart vi ska åka eller känslan att få åka till vår säsongsparkerade husvagn får mig att le. Det är skönt att vara säsongare och det är skojpirrigt att åka runt på turné. Kalla mig campingnörd och jag håller med

I år utökade jag min erfarenhet med att prova fricamping. Eftersom jag inte hade koll på var jag fick fricampa ringde jag till kommunen för att fråga och lärde mig snabbt att det fick jag inte göra Det är förbjudet att sova i fordon dvs husbil och husvagn annat än på en camping eller ställplats. Tält är en annan sak.

- Jaha, skulle jag nu inte få prova fricamping? Så många andra gjorde det ju. Varför ringde jag och frågade, suck. Barnen och jag ville så gärna prova det en gång i alla fall. Friheten att stå där vi tyckte att det var vackert.

- Ja, jag vet att jag gjorde fel men vi åkte till grusparkeringen vid havet med vår lilla husvagn. Ett stort leende när jag såg att där redan stod en husbil. Vi var inte ensamma att bryta förbudet. Tyvärr såg de inte alls lika glada ut när tre glada barn och en överentusiastisk mamma studsade ur bilen. Snabbt kom de ur husbilen för att flytta sitt bord och stolarna till andra sidan husbilen.

- Nej vi ställde oss inte nära utan 50 m ifrån dem men… Jag lät det inte ta glädjen ifrån oss utan stressade upp förtältet och sedan satt vi där med tända värmeljus på bordet. Havet var spegelblankt och fullmånen speglade sig i vattnet. Varför hade vi inte fricampat tidigare??? Det här var underbart

 Dags för barnen att sova och så var jag plötsligt ensam i mörkret. En stund tyckte jag det var lika vackert som tidigare men sedan kändes det som en god idé att gå o lägga mig.

När jag ligger o väntar på att John Blund ska knacka på så hör jag en bil komma och den stannar alldeles intill oss. Klockan är midnatt så vad gör de här?

Genom huvudet far 100 tankar och jag börjar ifrågasätta mitt förstånd att ta med barnen på fricamping. Sakta smyger jag mig fram till dörren, öppnar försiktigt och sedan snabbt ut med vår batteridrivna campinglampa på bordet och tänder den. Fort, fort tillbaka till sängen och på vägen dit hör jag springade steg utanför. Sedan smäller det i två bildörrar och bilen rivstartar.

Vilka var de? Ingen aning. Vad ville de? Ingen aning. De kanske ville ta ett månskensbad och blev livrädda för mitt uppdykande i förtältet. Eller……? Nåja jag gömde mig i alla fall inte under täcket och vi lyckades fricampa. Vi har nu varit säsongare, varit på turné, tältat, ute med husbil och husvagn samt fricampat.

Så när jag sitter här och tänker på camping så småler jag. Med alla minnen jag har och alla minnen jag hoppas få så ler jag när jag tänker på camping.

Ha det gott